Texter av Lars Ingels

Publicerad tidigare i Leksingen och på Leksands Vinterfestivals hemsida.

Melodifestivalsuccé i Ejendals Arena 2006
Av: Lars Ingels

I samband med Melodifestivalen den 17-18 februari 2006 fick alla det definitiva beviset på att Ejendals Arena är en fantastisk evenemangsarena. Berömmet från Sveriges Television, artister, evenemangsbolag och media var överväldigande. Mitt under OS i Turin lockade TV-sändningen så mycket som 3045000 tittare. Det var hela 35 procent av befolkningen! Leksand präglades av schlagerfesten under hela veckan och vi överdriver inte när vi påstår att superlativen radades upp på löpande band. De rosa melodifestivaldalahästarna gjorde supersuccé, Bert Karlsson var på strålande humör och alla var glada. Så här gick det till:

SVT:s studioman och publikvärmare Henrik von Zweigberk klädde upp sig i folkdräkt från Leksand för att smälta in och för att vinna publiken på sin sida. Smart drag! Att han sedan höll på att svettas bort i dräkten var kanske inte så konstigt.

Ingela ”Pling” Forsman hade sin Leksands-matchtröja på sig under det stängda genrepet. Men den fick hon inte ha på sig i direktsändning på grund av reklamen på tröjan… Hennes tröjnummer ”26” hängde för övrigt ihop med att hon haft så många låtar med i Melodifestivalen. Hon berättade även att hon gärna ville skriva en Leksands-kamplåt. Så är det någon som har en bra melodi på gång så har LIF textförfattarinnan…

Programledaren Lena Philipsson stal showen och beskrevs som ”vampig, divig, sexig, riktigt elak – och helt i centrum.” ”Jag är bara mig själv”, kontrade Lena med och benämnde sin klänning ”grovhångel vid Siljan”.

Bert Karlsson och Magnus Bäcklund åkte på skotertur i Leksandsskogarna. Bert gasade på och såg (enligt honom själv) en älg, vilket blev till tidningsrubriken ”Bert nära krocka med älg” och några spaltkilometer extra i den allmänna hysterin. Bert var mycket nöjd med arrangemangen: ”Leksand är den bästa melodifestivalort jag någonsin varit på”, sa Bert.

Men så blev han staty på Torget i Leksand också. Jodå, det var motorsågsskulptören Torbjörn Lindgren som ”sågade” Bert!

Majstången i ”Gropen” fick neonslingor som lyste färgglatt i vinternatten. ”Grytan”, sa Bert.

SVT rasade för att scenen blev fotograferad inne arenan och kom på bild i kvällspressen, innan sändningen. Scenen skulle vara en överraskning. Tyvärr glömde SVT bort att man några månader tidigare själva publicerat en bild på sin hemsida av hur scenen skulle se ut.

SVT:s pressavdelning var å andra sidan lyriska över arenan och de väl tilltagna pressutrymmena i arenan. ”Jättebra. Ett fantastiskt mottagande. Lysande. Allt fungerade perfekt”, sade SVT:s pressansvarige. Tilläggas kan att en vecka senare i Karlstad fick pressen sitta borta på travbanan under sändningen…

Ejendals Arena förvandlades till ett supersäkert ”Fort Knox”, där man inte fick gå en meter utan rätt ackreditering eller tillstånd. Något som drabbade SVT-chefen Christina Jutterström. ”Men ser du inte vem jag är”, sade ”Juttan” till vakten. ”Spelar ingen roll”, fick hon till svar.

Leksands kommunalråd var kanske mer van att gå på hockey: ”Genrepet var som en träningsmatch. Lördagens föreställning var som en riktig match.”

”Jag troor ddeeet har gååt en zzzäääkring”, sa enmansorkestern Jürgen till Lena Ph. 230 lampor hade förresten hängts upp i arenataket.

”Jag har ingen mobiltelefon”, sa Lasse Åberg på frågan vad han hade för telefonabonnemang. Tyvärr skedde det på ett PR-jippo, med Electric Banana Band i centrala Leksand, för just en mobiltelefonoperatör…

”Leksand, väldigt vackert, men det är förvirrande många röda stugor.” Stora nöjes-Sverige och kändistäta inne-Stockholm kom till lilla Leksand och kulturkrockarna var många. Roligast var DN:s schlagerreporter Anna som absolut skulle ta tåget mellan Tällberg och Leksand. (Nämnas kan att det tar längre tid att gå från hotellet till järnvägsstationen i Tällberg – än det tar att åka bil direkt in till Leksand.) Några dagar senare fick hon dessutom sparken från DN eftersom hon var medlem på den kändistäta Elit-listan. Poor girl…

Annan trycksvärta som rubrikmakarna producerade under veckan: Strippchock, porrkupp, panik, revansch, tårar, trick, sjukt sexig, kollaps, attack. Allt var som vanligt, med andra ord…

Snön vräkte ned. Expressen skrev: ”It was so cold, the wolves were eating sheep just for the wool.”

svt.se skrev: ”0 kr. Så mycket kostar det att parkera i Leksand. Undrar vad alla lapplisor jobbar med där?”

Startfältet i Leksand var starkt. Mycket starkt. Topplåtarna från Leksand tog slutligen 3:e (Andreas Johnsson), 5:e (Magnus Bäcklund) och 7:e (Linda Bengtzing) plats i finalen i Globen.

Andreas Johnssons ”Sing for me” toppade alla listor under våren. Det var också han som fick det starkaste publikjublet i Leksand, 95 decibel! Roligast tyckte dock Andreas att det var att få spela hockey med LIF:s A-lag: ”Jag har nog inte varit så lycklig sedan jag var 15.”

Sista ordet går dock ändå till Elit-Anna ovan: ”Hellre än alla förenade Melodifestivaler i världen, vill de (leksingarna) snacka hockey. Trots att det går väldigt dåligt för Leksands IF just nu, det erkänns mangrant och utan knussel kärleksfullt. Det är av ishockey Leksands sanna skära hjärta bultar. Inte av paljettöveröst schlager.”

Har hon rätt?

Se Linda Bengtzing live från Leksand 2006 i "Jag ljuger så bra"